Denna redogörelse för sin Farmors släkt gjorde Morfar av allt att döma någon gång i mitten av 1980-talet, innan han läst Kerstin Nestors brev. Exempelvis kallas Anna Sofia Nestor för Anna och Johanna Carolina för Johanna trots att deras tilltalsnamn i breven är Sophi resp. Carolina. Breven nämns heller inte någonstans i texten. Efter att breven publicerats och Morfar tagit del av dem, skrev han 1989 en promemoria där han mer kortfattat redogjorde för sin farmors släkt.

Släkten Nestor
Farmors släkt

Av Nils Baumgardt

Farmor Christina Elisabeth Baumgardt var född Nestor den 14 oktober 1838. Hennes föräldrar var livgrenadjären vid 2:dra livgrenadjärregementet, Västanstångs kompani, Anders Andersson Nestor, född i Kristbergs socken 13/2 1796, och hans hustru Anna Lisa Nilsdotter, född i Skeda socken 15/8 1798. Farmor föddes på faderns soldattorp på Naterstads ägor i Slaka socken. Båda föräldrarna hade flyttat in till Linköping 1819, där de då träffades. De fick ett barn tillsammans. Barnet föddes 17/9 1821, en flicka som fick namnet Sofia. Anders blev antagen till livgrenadjär och blev såsom sådan tilldelad det nyssnämnda soldattorpet. Och i samband därmed fick han det gamla soldatnamnet Nestor. Förut hade han hetat endast Anders Andersson. Anders, Anna Lisa och barnet flyttade sedan till soldattorpet, även kallat grenadjärtorpet, och blev skrivna på detta torp i Slaka socken den 14/11 1821. Men först den 22/3 1822 gifte sig Anders och Anna Lisa med varandra. Deras barn fick därigenom äktenskaplig börd. Vigseln skedde i Slaka. I äktenskapet fick de sedan ytterligare sju barn, alla födda i Slaka socken.

Av Linköpings husförhörslängd för åren 1821-25 framgår, att Anders Andersson år 1819 inflyttat till staden från S:t Lars socken och då blivit skriven på tomten nr 1 i kvarteret Tannefors, belägen vid Stora Torgets östra sida mellan Storgatan och Tanneforsgatan. Överst på fastighetens upplägg i längden har upptagits bryggaren Jon Holm och dennes familjemedlemmar. Anders står antecknad som dräng (Dr.). Han måste ha varit anställd hos Jon Holm och alltså varit bryggeridräng. Beteckningen Dr har dock blivit överstruken och ovanför har skrivits "Lifgr." I Anmärkningskolumnen har antecknats, att Anders den 30/10 1820 uttagit bevis för krigstjänst, att Anna Lisa Nilsdotter uppgivit honom som far till hennes den 17/9 1821 födda barn Samt att han "nu" (alltså efter det att anteckningen om barnet gjorts) är lifgrenadjär och heter Nestor.

Anna Lisa Nilsdotter är upptagen i Linköpings husförhörslängd för åren 1816-20 såsom skriven på tomten nr 31 i S:t Pers kvarter och inflyttad dit 1819. Hon har antecknats såsom piga. Först på tomtens upplägg i längden har upptagits Kongs-Trädgårdsmestaren" Eric Fröberg, född 1754, samt dennes hustru och en dotter. Utöver Anna Lisa är vidare på tomten skrivna ytterligare en piga, två drängar och en tjänstegosse. Man kan utgå från att dessa - liksom Anns Lisa - varit anställda hos Fröberg, som alltså var trädgårdsmästare i den till Linköpings slott hörande trädgården.

Att Anders Nestor blev antagen till livgrenadjär och fick namnet Nestor samt blev tilldelad ett soldattorp betydde, att han från och med 1821 blev indelt soldat enligt det system, som på 1600-talet infördes av Karl XI och som ägde bestånd in på 1900-talets första decennier. Enligt ett beslut 1901 avvecklades det militära indelningsväsendet från sistnämnda år successivt allteftersom soldatbefattningarna blev vakanta. De två 1ivgrenadjärregementena (tidigare Östgöta fotfolk) hade i fredstid sin exercisplats på Malmslätt, dit Anders Nestor hade kortare väg än de flesta av kamraterna. - År 1821 hade inte förflutit mera än sju år sedan Sverige senast varit i krig och även kriget 1808-09, då Finland gick förlorat, var ännu i färskt minne. Anders måste därför ha haft anledning att på allvar räkna med, att han kunde bli tvungen att någon gång gå ut i krig. Lyckligtvis blev det inte något krig. Däremot fick han med största sannolikhet deltaga i byggandet av Göta kanal, vars östgötadel blev färdig 1832. Det mesta av grovarbetet vid kanalbygget utfördes nämligen av indelta soldater. Och det var ett hårt arbete. Men det gav extrainkomst, som säkert var välkommen. Och det har också ansetts att arbetet gav värdefull yrkeserfarenhet.

Husförhörslängderna för åren 1817-26 och 1832-37, avseende Slaka socken, visar, att Anders Nestors företrädare på grenadjärtorpet, som hade nr 46 hette Petter Nestor och att han efter pensioneringen som livgrenadjär betecknades som "gratialist", vilket innebar att han hade viss pension. Han kunde förstås då inte bo kvar på grenadjärtorpet utan flyttade till ett annat torp på Naterstads ägor, kallat Bergsätter. Anders Nestor var inte släkt med Petter Nestor. Namnet Nestor följde grenadjärtorpet nr 46. Det torpet kallades i äldre tid också Fredricslund. Namnet förekommer i bland annat Slaka husförhörslängd för åren 1817-26. Men traditionen, att soldaten på torpet skulle heta Nestor, bröts när Anders Nestor gick i pension. Hans efterträdare hette i stället Norr, Peter Johan Norr, född 1825.

I husförhörslängden för åren 1826-31 har om makarna Anders och Anna Lisa Nestor antecknats: "Båda makarna läsa innantill". Den förmågan var inte så vanlig då. Men indelta soldater fick genom Kronans försorg undervisning i skilda ämnen, bland annat läsning. Det kan vara tack vare den undervisningen som Anders lärt sig läsa. Han kan i sin tur ha lärt Anna Lisa.

Såsom förut nämnts fick Anders och Anna Lisa Nestor sammanlagt åtta barn. Dessa var följande:

1) Anna Sofia, född i Linköping 17/9 1821, utflyttad till Vist s:n 1838,

2) Albrekt, född i Slaka 27/11 1823, som i unga år blev dräng på en bondgård i Naterstad och 1847 flyttade till Skeda socken,

3) Per Johan, föda i Slaka 25/5 1826, död av "slag" 16/6 1837,

4) - 5) tvillingarna Josephina Albertina och Johanna Carolina, födda i Slaka 30/7 1632, av vilka den förstnämnda led av fallandesot och bIa, kvar i hemmet under det att Johanna Carolina flyttade till Västerlösa Bocken 1847.

6) Carl Gustaf, född i Slaka 4/9 1835 och utflyttad till Hofs socken vid Tåkern 1850 under namnet Carl Gustaf Sundberg,

7) Christina Elisabeth (alltså Farmor), född Slaka 14/10 1838, utflyttad från föräldrahemmet 1853 till byn Stora Gåhlstad i Slaka socken samt därifrån till Stockholm 1857, samt

8) Lovisa, född i Slaka 10/4 1841 och utflyttad från föräldrahemmet i Naterstad till Stora Gåhlstad 1355 samt därifrån till Linköping den 29/10 1858.

Åtta barn i En familj var säkerligen ingen ovanlig företeelse under första hälften av 1800-talet. Men det är lått att förstå, att det kunde vara svårt ett försörja så mänga på ett soldattorp. Även om barnafödandet var utspritt över en lång tid, 21 år, så ser man att barnen vid unga år måst lämna hemmet för att söka sin utkomst på annat håll. Även den tidens lagstiftning kan ha medverkat till utflyttningen, särskilt 1833 års legostadga, som fordrade att var och en skulle ha vad man kallade "laga försvar", vilket innebar möjlighet till försörjning. För unga pojkar och flickor, vilkas arbetskraft ej behövdes i föräldrahemmet, blev det åtminstone på Landsbygden i regel nödvändigt att söka tjänst som dräng resp. piga. När barnen Nestor lämnat föräldrahemmet betecknas de också i kyrkböckerna som drängar och pigor.

Anders Andersson Nestor fick så småningom korprals grad. Troligen 1846, alltså vid 50 års ålder, avgick han med pension. I husförhörslängden för åren 1848-53 betecknas han som gratialist och han har redan vid längdens uppläggande, vilket bör ha skett vid årsskiftet 1847-48, blivit antecknad såsom boende på torpet Bergsätter, där förut hans företrädare Petter Nestor bott. Vid flyttningen till Bergsätter har han åtföljts av sin hustru samt barnen Josephina Albertina, Carl Gustaf, Christina Elisabeth och Lovisa. Om Josephina Albertina har i längden antecknats, att hon led av "fallandesot". Möjligen var denna anteckning nödvändig för att ge skäl för varför hon inte lämnat hemmet och sökt arbete på annat håll. Under den period, som Längden var avsedd för, har sedan antecknats, att Carl Gustaf utflyttat till Hofs socken 1850 och Christina Elisabeth till byn Stora Gåhlestad i hemsocknen Slaka 1853.

När husförhörslängden för åren 1854-60 upplades, vilket bör ha skett vid årsskiftet 1853/54, fanns därför utav familjen Nestor på Bergsätter skrivna endast Anders och Anna Lisa samt barnen Josephina Albertina och Lovisa. Uppgiften, att Josephina Albertina led av fallandesot upprepas här. Under perioden, som avses med längden, har antecknats, att Lovisa utflyttat från föräldrahemmet i Naterstad till byn Stora Gåhlstad i Slaka socken 1855 samt att hon flyttat därifrån till Linköping den 29/10 1858. Sedan Lovisa. flyttat hemifrån och blivit piga i Stora Gåhlstad, var endast ett sjukligt barn kvar i föräldrahemmet.

Av Slaka sockens husförhörslängder för åren 1861-66 och 1866-72 framgår, att Makarna Nestor och deras dotter Josephina Albertina bodde kvar i Bergsätter under återstoden av livet. Anders Nestor avled 22/1 1866, Josephina Albertina den 2/3 1870 och slutligen Anna Lisa den 28/7 1871.

____________________

De här ovan antecknade uppgifterna om familjen Anders ooh Anna Lisa Nestor är hämtade ur följande arkivalier:

1) Linköpings domkyrkoförsamlings in- och utflyttningslängd för åren 1821-26 (arkivnr B:1) samt husförhörslängder för åren 1816-20 (arkivnr A I:17) och 1821-25 (AI:23)

2) Slaka sockens husförhörslängder för åren 1817-26 (A I:5), 1826-31 (A I:6), 1832-37 (A I:7), 1837-43 (A I:8), 1843-47 (A 1:9), 1848-53 (AI:11), 1854-60 (A I:13), 1861-66 (A I:16) och 1865-72 (A I:18)

3) Slaka sockens bok över "födde, vigde, döde" 1813-57 (C:4)

4) S1aka sockens bok över in- och utflyttade 1806-53 (B:1) och 1833-60 (B:2).

-----------------------

Härefter följer nu

dels särskilda redogörelser för vart och ett av Anders och Anna Lisa Nestors barn utom Per Johan och Josephina Albertina

dels två uppställningar över Anders resp. Anna Lisas släkt bakåt i tiden.

När Anna Lisa flyttade in till Linköping 1819 kom hon från S:t Lars församling. Det har inte varit möjligt att därifrån följa henne bakåt i tiden på grund av att utflyttningslängd för 1819 och åren närmast däromkring ej blivit bevarad i den församlingen. Detsamma gäller Anders, som också kom från S:t Lars församling, när han 1819 flyttade till Linköping.

Albrekt (Nestor) Haglund
född i Slaka förs. 27 nov. 1823

Albrekt var Farmors äldste bror och näst äldst i syskonskaran. Han föddes liksom hon på livgrenadjärtorpet nr 46 på Naterstads ägor i Slaka socken och föräldrarna var livgrenadjären vid andra livgrenadjärregementet, Västanstångs kompani, Anders Andersson Nestor, född 13 febr. 1796 i Kristbergs socken, och dennes hustru Anna Lisa Nilsdotter, född 15 aug. 1798 i Skeda socken.

Albrekt växte upp i föräldrahemmet på grenadjärtorpet. Vid omkring 15 års ålder blev han dräng på en gård i Naterstad och flyttade till den gården, vars byggnader måste ha legat nära hans föräldrahem.

År 1847 flyttade han till Skeda socken och blev då i inflyttningslängden antecknad såsom "drängen Albrect Haglund". Under det namnet förekommer han sedan i kyrkböckerna inte bara i Skeda utan även på de andra orter, där han blev skriven. Eftersom också hans yngre bror Carl Gustaf bytte namn i samband med att han flyttade från Slaka och sedan kallade sig Sundberg, är det troligt att bröderna ansett namnet Nestor förbehållet den indelte soldaten i Naterstad och att de därför borde ha andra namn. På den tiden kunde man anta nytt namn utan medgivande av någon myndighet.

I Skeda blev Albrekt skriven i byn Wargsätter och antecknades i husförhörslängden såsom dräng. Vid månadsskiftet maj/juni 1850 flyttade han från Wargsätter till Hennebjörke i Gistads socken, där han fick anställning som dräng. Omkring 1851 befordrades han till "fördräng". På hösten 1852 flyttade han vidare till Nygård i S:t Lars socken, där han blev kyrkskriven 2 nov. 1852 och antecknad som dräng. Vid husförhör klarade han sig bra. Han fick betyget "berömlig" i innanläsning samt katekes med förklaringar.

Albrekt gifte sig 1854 med Sofia Hansdotter, född i Vreta Klosters socken 20 jun. 1823. De var alltså jämngamla. De hade något före äktenskapets ingående fått en son Bror Johan Fredrik, född 6 jan. 1854 i S:t Lars socken. Hela familjen flyttade på hösten 1854 till Linköping, där de bosatte sig på fastigheten tomten nr 30 i S:t Lars kvarter. Tomten låg i det byggnadskvarter, som begränsades av Storgatan-S:t Larsgatan-Borgmästaregatan-Klostergatan. Den gränsade till Storgatan och Borgmästargatan. Redan året därpå flyttade familjen vidare till fastigheten tomten nr 12 i kvarteret S.t Kors. Den låg i det byggnadskvarter, som begränsades av Apotekaregatan-Domkyrkogatan-Platensgatan-Ågatan, i dess sydvästra hörn mot Apotekaregatan och Domkyrkogatan. I husförhörslängden betecknades Albrekt som "arbetskarl".

I den nästföljande husförhörslängden A I:56, som avsåg åren 1861-65, har hans titel ändrats till "stadsmätare", en titel som han behöll så länge han levde. Där har också antecknats, att familjen bodde kvar på tomten nr 12 i S:t Kors kvarter, samt att makarna fått ytterligare två barn, två flickor födda 1861 resp. 1864. Men båda avled vid späd ålder.

Makarna och sonen flyttade sedan år 1865 till tomten nr 29 i Tannefors kvarter. Hustrun avled redan samma år, den 26 dec. 1865. Hon blev alltså inte fullt 43 år gammal. Albrekt och sonen flyttade kort därefter till tomten nr 106 i SIt Lars kvarter, där de dock bodde endast kortvarigt, varefter de 1867 flyttade tillbaka till tomten nr 12 i S:t Kors kvarter. Där bodde Albrekt sedan till sin död. Han avled 10 okt. 1871, allså vid en ålder av ej fullt 48 år. Den 14 april1871 och alltså bara ett halvt år före Albrekts död emigrerade sonen Bror Johan Fredrik till Australien. Han var då inte mera än 17 år gammal. Om han någonsin kom tillbaka därifrån har jag inte kunnat utreda.

__________________

Albrekt bodde alltså i Linköping 1854-71 och dessutom 1852-54 i Nygård i S:t Lars socken, som låg endast ett kort stycke utanför stadsgränsen i nordväst vid vägen mot Vreta Kloster. Under samma tid eller en del därav bodde även hans systrar Anna Sofia, Johanna Carolina, Christina Elisabeth (Farmor) och Lovisa i Linköping. Sålunda bodde Anna Sofia där hela den tiden, Johanna Carolina från hösten 1852 till hösten 1855, Christina Elisabeth från 1862 och Lovisa 1858-66.

___________________

Förnamnet Albrekt har jag här ovan konsekvent stavat såsom man gjort i Slaka sockens kyrkböcker. Sedan Albrekt flyttat från Slaka, har namnet i kyrkböckerna stavats på varierande sätt, för det mesta "Albrecht" Det är troligt, att hem själv vid mognare ålder övergått till den stavningen.

De här antecknade uppgifterna är i huvudsak hämtade ur följande arkivalier:

1) Slaka sockens husförhörslängd A I:8 och 9,

2) Skeda sockens inflyttningslängd B I:1 och dess husförhörslängd A 1:18 och A I:19 pag. 576 samt utflyttningslängden B I:2,

3) Gistads sockens inflyttningslängd B 1:2 och husförhörslängd A I:11 och 12,

4) S:t Lars sockens inflyttningslängd B 1:3 och husförhörslängd A 1:19 och 20

5) Linköpings inflyttningslängd B Ia:4 och husförhörslängd A I:46, 52, 56, 58, 59, 60 och 64.

Johanna Carolina Nestor
född i Slaka socken 30 juli 1832; gift Andersson 1862

Johanna Carolina, i fortsättningen kallad endast Johanna, var syster till Farmor. Johanna hade en tvilling, som hette Josephina Albertina och som led av epilepsi och därför bodde kvar i föräldrahemmet hela sitt liv. Johanna däremot synes ha haft god hälsa. Tvillingarna föddes den 30 juli 1832 på livgrenadjärtorpet nr 46 på Naterstads ägor i Slaka socken och föräldrarna var livgrenadjären vid andra livgrenadjärregementet, Västanstångs kompani, Anders Andersson Nestor, född 13 febr. 1796 i Kristbergs socken, och dennes hustru Anna Lisa Nilsdotter, född 15 aug. 1798 i Skeda socken.

Johanna växte upp i föräldrahemmet på soldattorpet. Men redan på våren 1848, då hon ännu ej fyllt 16 år, flyttade hon till Västerlösa socken och blev piga där på Egeby Södergård. Hon blev skriven i Västerlösa 29 april 1846. På hösten 1852 flyttade hon därifrån till Linköping, där hon blev kyrkskriven 4 nov. 1852. Hon tog anställning som piga först på tomten nr 16 i S:t Kors kvarter (vid Storgatan mellan Apotekaregatan och Stora Torget) och sedan på tomten nr 20 i samma kvarter (vid dåvarande Trädgårdsgatan något öster om Apotekaregatan). på den sistnämnda fastigheten synes hon ha varit anställd hos en f.d. borgerskapssekreterare Carl Walenkamph, född 1792.

Hösten 1855 flyttade hon tillbaka till Egeby Södergård och blev skriven i Västerlösa socken den 16 nov. 1855. Sedan hon åter varit anställd som piga på Egeby Södergård två eller tre år, flyttade hon till Smedstorp i samma socken men återvände 1859 till Egeby Södergård och blev ännu en gång piga där.

Hon gifte sig 4 nov. 1862 med snickaren Lars August Andersson, född 26 jan. 1830 i Västerlösa. Makarna bodde sedan tillsammans i Västerlösa och fick där en son Carl August, som föddes 17 maj 1864. De fick därefter ytterligare två söner, Eric Gunnar, född 10 aug. 1869, och Anders Hjalmar, född 3 okt. 1812. Båda föddes i Västerlösa.

Kort efter sista barnets födelse flyttade hela familjen till Linköping och blev kyrkskriven där 29 nov. 1872 på fastigheten tomten nr 63 i S:t Kors kvarter (vid Djurgårdsgatans östra sida nära korsningen med Drottninggatan, som ej var fullt utbyggd på den tiden). 1815 flyttade familjen till tomten nr 55 i S:t Lars kvarter (vid östra sidan av Snickaregatan nära korsningen med Ågatan). I husförhörslängden A 1:66, som avser åren 1876-80, har Lars August Andersson först betecknats som snickare. Ordet "snickare" har sedan strukits och i stället har antecknats "timmerman". Hela familjen bodde kvar på tomten nr 55 i S:t Lars kvarter vid utgången av år 1880. Johanna var då 48 år, maken 50 år och sönerna resp. 16, 11 och 8 år.

Längre än så har jag tills vidare inte drivit mina forskningar.

____________________

Här antecknade uppgifter är huvudsakligen hämtade ur följande arkivalier:

1) Slaka sockens utflyttningslängd samt dess husförhörslängd A I:8 och 9,

2) Västerlösa sockens inflyttningslängd B:1 och husförhörslängd, b1 A 1:13 - 17,

3) Linköpings inflyttningslängd B I a:4 pag. 156, och B I a:6 samt husförhörslängd A I:48, 64 och 66.

======================

Carl Gustaf (Nestor) Sundberg
född i Slaka förs. 4 sept. 1835.

Carl Gustaf var farmors bror ooh föddes liksom hon på livgrenadjärtorpet nr 46 på Naterstads ägor i Slaka socken. Och hans föräldrar var alltså livgrenadjären vid andra livgrenadjärregementet Västanstångs kompani, Anders Andersson Nestor, född 13 febr. 1796 i Kristbergs församling, och dennes hustru Anna Lisa Nilsdotter, född 15 aug. 1798 i Skeda församling.

Carl Gustaf växte upp i föräldrahemmet, först på nämnda torp och sedan på ett annat torp under Naterstad, kallat Bergsätter, dit familjen flyttat sedan Anders Andersson Nestor något efter mitten av 1840-talet blivit pensionerad som soldat.

Carl Gustaf måste från början ha haft efternamnet Nestor. År 1850, alltså då han var 15 år gammal, flyttade han från Slaka till Hofs socken vid. Tåkern. Enligt Slaka sockens utflyttningslängd var det då "gossen Carl G. Sundberg" som flyttade. Men i marginalen antecknades efternamnet Nestor. Enligt Hofs sockens inflyttningslängd inflyttade han till Hof 14 nov. 1850 och i den längden kallas han Carl Gust. Sundberg. Eftersom även hans äldre bror Albrect bytte namn när han flyttade hemifrån och kallade sig Haglund är det troligt, att de ansåg namnet Nestor förbehållet den indelte soldaten i Naterstad och att de därför borde ha andra namn. På den tiden kunde man ta nytt namn utan medgivande av någon myndighet.

l Hof blev Carl Gutaf skriven på en fastighet med namnet Grindstugan. I husförhörslängden betecknades han som "tjenstegosse" Ar 1854 flyttade han från Hof till Svanshals socken, även den belägen vid Tåkern. Enligt inflyttningslängden kom han dit 2 nov. 1854 och blev skriven på Kylebergs säteri. Där blev han dräng och han stannade i den tjänsten till dess han på hösten 1856 flyttade till Väderstads socken. Han blev skriven där på kronofogdebostället Väderstad den 5 nov. 1856. Även där blev han dräng. I den tjänsten stannade han ända till våren 1864, då han återvände till Hofs socken. Där blev har enligt inflyttningslängden skriver den 23 april 1863 på fastigheten Annelund. Husförhörslängderna för Hof visar, att Carl Gustaf där var trädgårdsmästare samt att han 1866 utvandrade till Nordamerika.

Från tiden i Amerika saknar jag uppgifter. Troligen var han trädgårdsmästare även där eftersom han hade titeln trädgårdsmästare när han omsider återvände till Sverige. Han var borta länge. Enligt Linköpings domkyrkoförsamlings församlingsbok återkom han från Norra Amerika den 21 dec. 1912 och han blev då skriven på tomten nr 50 B i S:t Kors kvarter i Linköping, adress Nygatan 51. I församlingsboken antecknades att Carl Gustaf "saknar betyg 9/5 1866 - 21/12 1912". I själva verket torde Carl Gustaf ha kommit till Linköping tidigare än församlingsboken visar.

Vi här nämligen ett fotografi av Carl Gustaf på hans ålders dagar, på vilket men ser honom vara tillsammans med Farfar Johan Otto Baumgardt, och Farfar avled redan den 28 okt. 1912. Det är tydligt, att Carl Gustaf efter återkomsten från Amerika inte gjort sig någon brådska med att anmäla sin återkomst på pastorsexpeditionen.

Carl Gustaf avled den 9 nov. 1917. Han var då sedan en tid intagen på Valla sjukhem och avled där. Sjukhemmet var på den tiden en liten träbyggnad i två våningar, som låg intill vägen genom Vallaskogen. Redan före intagningen på sjukhemmet var hans hälsa dålig. Ibland var han sängliggande i sin bostad vid Nygatan. Då brukade mina föräldrar ordna med mat, som jag fick bära över till honom. Han bodde mycket torftigt och jag minns särskilt hans fickur, som bara hade en visare kvar, timvisaren. Han hade tydligen inte samlat någon förmögenhet i Amerika.

De här antecknade uppgifterna om Carl Gustaf Sundberg är hämtade ur följande arkivalier:

_________________________

1) Slaka sockens utflyttningslängd B:2.

2) Hofs sockens inflyttningslängd B:1 och dess husförhörslängder A I:8, A I:10 pag. 112 samt A I:11 p3.g. 41

3) Svanhals sockens inflyttnings1ängd B I:2 och dess husförhörslängd A 1:10.

4) Väderstads sockens inflyttningslängd. B I:2 och dess husförhörslängder A I:8 pag. 14 och A l:9 pag. 13.

5) Linköpings domkyrkoförsamlings församlingsböcker A II a:7 B pag. 198 och A II a:12 pag. 2217.

Christina Elisabeth Nestor
född i Slaka socken 14 okt. 1838, kallad Kerstin. Gift Baumgardt 1877.

I Linköpings kyrkböcker anges felaktigt, åtminstone från 1881, att Kerstin är född i september. Av Slaka sockens födelsebok och socknens övriga kyrkböcker framgår emellertid otvetydigt, att födelsemånaden var oktober.

Hennes föräldrar var livgrenadjären Anders Andersson Nestor, född 13 febr. 1796 i Kristbergs socken, och dennes hustru Anna Lisa Nilsdotter, född 15 aug. 1798 i Skeda socken. Familjen var alltsedan 1821 boende och skriven på faderns livgrenadjärtorp nr 46 på Naterstads ägor i Slaka socken och det var där Kerstin fÖddes. Fadern tillhörde II livgenadjärregementet, Västanstångs kompani.

Kerstin växte upp i föräldrahemmet, först på nämnda torp och sedan på ett annat torp under Naterstad, kallat Bergsätter, dit familjen flyttat sedan Anders Andersson Nestor något efter mitten av 1840-talet blivit pensionerad som soldat. På hösten 1853 - alltså vid 15 års ålder - flyttade Kerstin till en bondgård i byn Stora Gåhlstad, där hon blev piga. Även den gården låg i Slaka socken. Den 24 oktober 1857, alltså vid 19 års ålder, flyttade hon från Stora Gåhlstad till Stockholm. Någon uppgift om till vilken församling i Stockholm hon flyttade har jag inte lyckats finna. (Slaka husförhörslängd 1854-601 upplägget för Stora Gåhlstad, arkivnr A I:14, och Slaka utflyttningslängd 1833-60, arkivnr B:2; allt detta på film IJ 856).

Av Linköpings inflyttningslängd 1861-79 (R 1:3, Film 00006-25) och stadens husförhörslängd 1861-65 (film VS 200 mot slutet) framgår, att "pigan Christ. Elisab. Nestor" inflyttat från Stockholm (församling ej angiven) till Linköping den 21 nov. 1862 och därvid blivit skriven på fastigheten nr 1 och 2 i S:t Lars kvarter, kallad hotellet. Nr i inflyttningslängden 462/1862. Med "Hotellet" menas det hotell, som senare fått namnet Stora Hotellet. Under åren 1863-65 deltog Kerstin i husförhör och fick då a i innanläsning samt i Luthers katekes med tillhörande förklaringar men endast b i förståelse av katekesen och förklaringarna.

Främst på det upplägg i husförhörslängden för 1861-65, där Kerstin blev antecknad, fanns följande personer uppförda:

Carl Gustaf Lindeberg, född 30/5 1808 i Dahlhem, inflyttad till Linköping 1839 och avliden 1862, vilken till sin död var källarmästare på hotellet, samt hans hustru (änka) Johanna Lindeberg, född 25 dec. 1814 i Linköping, som efter mannens död fortsatte hotellrörelsen. Äktenskapet var ingånget 1846. Inga barn till makarna Lindeberg är antecknade på hotellfastigheten vare sig i nämnda längd eller i husförhörslängden för 1856-60, i vilken däremot antecknats, att mannen Lindeberg varit e.o. kammarskrivare innan han blev källarmästare. (A 1:49, film IJ 685).

I husförhörslängderna för 1866-70 (Film VS 202) och 1811-75 (Film VS 204) återfinnes Kerstin alltjämt skriven på fastigheten tomten nr 1 och 2 i S:t Lars kvarter. l den därpå följande längden för 1876-80 (A I:66, film VS 206 är hon däremot skriven på tomten nr 1 A i S:t Lars kvarter. Det har tydligen skett en ändring i tomtindelningen, men det behöver inte betyda, att Kerstin flyttat till annan bostad.

I sistnämnda husförhörslängd är beträffande Kerstin antecknat, att det lysts till äktenskap (nr 44/1877 i boken om lysningar) samt att hon därefter flyttat till tomten nr 59 i S:t Kors kvarter, där hennes make Johan Otto Baumgardt förut bodde. Datum för vigseln anges ej, men enligt boken över födde, vigde m.fl. (C:13) vigdes de 30 okt. 1877.

Tyvärr har jag ej haft möjlighet forska om den tid, då Kerstin vistats i Stockholm, i varje fall ej ännu. Där finns alltså en lucka i levnadsbeskrivningen.

Vilka sysslor Kerstin haft på hotellet i Linköping framgår inte av husförhörslängderna och jag har heller inte på annat sätt lyckats få några uppgifter i den delen. Under tiden på hotellet betecknas hon emellertid i husförhörslängderna som piga utom i längden för åren 1866-10, där hon fått titeln hushållerska.

Av utredningen framgår emellertid, att Kerstin haft yrkesanställning under 24 år innan hon gifte sig 1877. Aven om kontantlönerna på den tiden var låga kan hon under så många år som 24 ha sparat ihop så stort belopp, att hon - såsom Farbror Jonas i sina anteckningar uppgivit - kunnat ekonomiskt stödja maken Johan Otto i hans pianorörelse.

Efter makens död 1912 bodde hon kvar i lägenheten en trappa upp i "gamla huset" till sin död den 10 okt. 1914. Hon avled dock på länslasarettet i Vadstena, där hon intagits för någon kroppslig sjukdom och där jag såsom liten pojke besökte henne tillsammans med mina föräldrar och min syster Greta kort innan hon avled.

Beträffande maken och barnen i äktenskapet hänvisas till utredningen om släkten Baumgardt.

Det kan tilläggas, att Kerstin - sedan hon 1862 flyttat till Linköping - haft syskon boende där i inte så liten utsträckning. Sålunda har systern Anna Sofia bott där till sin död 1888, brodern Albrecht till sin död 1871, systern Johanna Carolina från 1872, brodern Carl Gustaf från 1912 samt systern Lovisa till hösten 1866 och sedan återigen från 1911. Även Kerstins föräldrar i Slaka levde några år, sedan Kerstin 1862 kommit till Linköping, liksom också den hos föräldrarna boende systern Josephina Albertina.

Anna Sofia Nestor
född i Linköping 17 sept. 1821; gift Pehrsson 1861

Anna var Farmors äldsta syskon. Hon föddes i Linköping den 17 sept. 1821 men fick redan efter någon månad flytta med föräldrarna till det soldattorp i Naterstad i Slaka socken, som hennes far erhållit i och med att han atog sig att bli indelt soldat. Föräldrarna var alltså livgrenadjären vid andra livgrenadjärregementet, Västanstångs kompani, Anders Andersson Nestor, född 13 febr. 1796 i Kristbergs socken och Anna Lisa Nilsdotter, född 15 aug. 1798 i Skeda socken. De gifte sig med varandra i Slaka den 22 mars 1822.

Anna växte upp på soldattorpet och konfirmerades i Slaka i juli 1836. År 1838 flyttade hon till Vist socken för att bli piga där.

Anna återfinnes sedan i Linköpings husförhörslängd för åren 1861-55. Av längden framgår, att Anna flyttat till Linköping från Vist socken 1845 samt att hon 29 dec. 1861 gift sig med vaktknekten vid länsfängelset i Linköping Carl Johan Persson (som senare ändrade stavningen av sitt efternamn till Pehrsson). Han var född i Tranemo socken i Väetergöt1and 15 nov. 1824 och hade inflyttat till Linköping 1855. Makarna bodde först på tomten nr 50 i S:t Kors kvarter i Linköping. Mannen ägde 1/3 i denna fastighet. Medan de bodde där fick de en son Carl Filip. Han föddes 28 mars 1862. Senare samma år flyttade familjen till en tjänstebostad, som Carl Johan Pehrsson erhöll på länsfängelset, som låg i S:t Pers kvarter.

Sonen Carl Filip avled redan den 12 april 1863 .Men inte långt därefter eller den 7 maj 1864 föddes i äktenskapet en dotter Ester Christina. Carl Johan Pehrsson fick sin titel ändrad till vaktkonstapel. Möjligen innebar det en befordran. Anna Sofia Pehrsson avled 28 juli 1888.

I husförhörslängden för åren 1881-94 antecknades beträffande Ester, att intyg om äktenskapsledighet sänts 23 april 1892 till Skeppsholmens församling i Stockholm, att lysning skett samt att Ester bortflyttat 4 junj 1892 till nyssnämnda församling. Hon hade dittills - såvitt man kan se - bott på ett fängelse hela sitt liv.

Ester gifte sig - tydligen i maj eller början av juni 1892 - med Johan Emil Bohm, född i Linköping 24 juni 1862. Han ägnade hela sitt yrkesverksamma liv åt lotsväsendet. Enligt Farbror Jonas var han fyrmästare på fyrskeppet Grundkallen i Ålands hav, sedan överlots i Stugsund invid Söderhamn, därefter lotslöjtnant i Kalmar och slutligen lotskapten (= chef för lotsdistrikt) först i Visby, sedan i Luleå och därefter i Umeå, där han var kvar till dess han blev pensionerad. Troligen var han vid tiden för äktenskapets ingående fyrmästare på fyrskeppet Grundkallen. Men man får väl för Esters skull hoppas, att makarna hade bostad även på Skeppsholmen, där de blev kyrkskrivna. Far och Farbror Jonas har berätta att de en gång var och hälsade på ute på fyrskeppet, och det var tydligen en stor upplevelse. Ester och Emil fick åtminstone två barn, två pojkar. Vi har fotografier av dem. Den ene pojken hette Janne. En av dem, möjligen båda, emigrerade till Argentina. Om de så småningom kom tillbaka därifrån vet jag inte. Tyvärr avled Ester redan 1907, alltså innan barnen hunnit bli vuxna.

Emil Bohm gifte om sig 23 mars 1909 med Eva Mörner, född 18 aug. 1865 i Veta socken (mellan Linköping och Mjölby). Barnen i första äktenskapet fick därigenom en styvmor. I det andra äktenskapet föddes - såvitt jag vet - ej något barn. Men Emi1 och Eva Bohm adopterade en släkting till Eva, en flicka. Hon hette också Eva och var född i Köpenhamn 16 nov. 1917. Emil Bohm och hans två Evor inflyttade sommaren 1931 från Hudiksvall till Linköping, där de bosatte sig på fastigheten Gustav Adolfs-gatan 9. Därefter kom de att umgås med familjerna Nils och Jonas Baumgardt. Umgänget med Emil Bohm var förstås mest intensivt. Han uppträdde med stor världsvana och var duktig att berätta historier. Han var en trivsam sällskapsmänniska. I samband med att han blev pensionerad hade han tillerkänts kommendörkaptens rang, vilket måste tolkas som erkänsla för mycket goda insatser för lotsväsendet. Han avled 11 juni 1936 och något senare samma år flyttade de två Evorna till Oskars församling i Stockholm.

Esters far Carl Johan Pehrsson flyttade efter sin pensionering, sannolikt 1894, från fängelset tillbaka till tomten nr 50 i S:t Kors kvarter. Han hade kvar sin endel i fastigheten och kallas i församlingsboken för gårdsägare. Han avled där 31 mars 1909. Tomten hade adress Nygatan 51.

De här lämnade uppgifterna är huvudsakligen hämtade ur följande arkivalier:

1) Linköpings husförhörslängder för åren 1861-65 (film VS 200 och 202), 1866-70 (film VS 202), 1871-75 (film VS204), 1876-80 (film VS205), 1881-94 (film VS 207).

2) Linköpings domkyrkoförsamlings församlingsböcker A IIa:11 och A II a:33 pag. 607.

3) Slaka sockens husförhörslängder A I:7 och 8 samt utflyttningslängd B:2.

Lovisa Nestor
född i Slaka församling 10 april 1841.

Lovisa var Farmors yngsta syster. Hennes föräldrar var alltså livgrenadjären vid II livgrenadjärregementet, Västanstångs kompani, Anders Andersson Nestor, född 13 febr. 1796 i Kristbergs församling, och dennes hustru Anns Lisa Nilsdotter, född 15 aug. 1799 1 Skeda församling. Och hon föddes på Livgrenadjärtorpet nr 46 på. Naterstads ägor i Slaka socken. (Slaka husförhörslängd A I:8, film IJ 855).

Något efter mitten av 1840-talet blev fadern pensionerad som soldat och de då alltjämt hemmavarande familjemedlemmarna - bland dem Lovisa - flyttade därmed från soldattorpet till ett annat torp i Naterstad, kallat Bergsätter, Enligt Slaka sockens husförhörslängd för åren 1854-60 (A I:13, film IJ 856) flyttade Lovisa 1855 från föräldrahemmet i Bergsätter till en bondgård i byn Stora Gåhlstad i Slaka socken, där hon blev piga, samt 1858 därifrån till Linköping. I Slaka sockens utflyttningslängd för åren 1833-60 (B:2, film IJ 856) har angivits, att hon flyttat till Linköping 29 okt. 1858.

Av Linköpings inflyttningslängd för åren 1846-59 (B:4, film IJ 687) framgår, att Lovisa i Linköping blev skriven på tomten nr 58 i S:t Kors kvarter, en fastighet som låg vid Nygatan mitt emot den fastighet, på vilken J.O. Baumgardts pianofabrik senare startades och drevs. Av Linköpings husförhörslängd för Åren 1856-60 (A I:52, film IJ 687) ser man, att Lovisa antecknats som piga samt att på fastigheten även var skrivna en kammakaremästare Åkerblom, född 1818, och dennes hustru samt ytterligare några pigor och sex gesäller. Lovisa synes därför ha varit piga i familjen Åkerbloms hushåll eller möjligen anställd i kammakareverkstaden.

Hon flyttade emellertid enligt samma husförhörslängd redan 1860 därifrån till tomten nr 30 i Tannefors kvarter (A I:51, film IJ 686). Även där antecknades hon som piga. Möjligen blev hon anställd hos en på den fastigheten bosatt dam, som var född 1788.

Linköpings husförhörslängd för åren 1861-65 (A I:53, film VS 200) och för 1866-70 (A 1;57, film V3 202) visar, att det gått framåt för Lovisa. 1861 flyttade hon nämligen till den byggnad, som på den tiden kallades Frimurarhuset (tomten nr 17 i S:t Pers kvarter). Det var det hus vid Domkyrkoparkens södra sida, som nu inrymmer domkyrkoförsamlingens församlingshem och i vars bottenvåning mot Läroverksgatan är inbyggda resterna av 1200-talets katedralskola. l det huset, troligen på tredje våningen, blev hon anställd som kokerska hos f.d. statsrådet, generalmajoren och kommendören av Stora Korset av Svärdsorden Carl Ludvig Hohenhausen, född 2 okt 1783 på Sveaborg, samt dennes tre döttrar, födda 1818, 1819 och 1821, alla ogifta. Hustrun var tydligen död. Döttrarna betecknades i en anmärkningskolumn i längden såsom stiftsfröknar. Det betydde, att de hade rätt till en mindre pension från "Vadstena adliga jungfrustift". De pensionsberättigade kallades sedan gammalt stiftsjungfrur, men stiftsfröknar lät kanske bättre under 1800-talets senare hälft. Utöver Lovisa, som var kokerska, hade :familjen två eller tre pigor anställda. - Carl Ludvig Hohenhausen avled 1 april 1866. Döttrarna flyttade därefter samma år till tomten nr 16 i S:t Kors kvarter och Lovisa flyttade 31 okt 1866 till Lindes landsförsamling. Hennes öden där är outredda.

l fortsättningen vet jag emellertid genom Lovisas egna uppgifter, att hon kom till Stockholm och hade anställning eller anställningar där som kokerska Hon flyttade sedan från Stockholm, Engelbrekts församling, till Linköping. Där blev hon 10 juli 1911 skriven på. tomten nr 26 i S:t Kors kvarter, alltså fastigheten Apotekaregatan 8. (Linköpings domkyrkoförsamlings församlingsbok för åren 1908-24, A II a;14, page 3181).

På den fastigheten bodde Lovisa i "gamla huset" två trappor upp i ett s.k. järnspiselrum, som hade fönster mot det s.k. mellanhuset, alltså mot söder. Hon fick ett mål mat om dagen från Farmor, senare Farbror Jonas hushåll, ibland dock från Fars och Mors hushåll och i sådana fall brukade jag eller min syster Greta bära över maten. I övrigt skötte Lovisa själv sitt hushåll. Eftersom hon, såvitt jag minns, aldrig gick ut, måste hon dock ha fått hjälp med sina inköp. Hon var besvärlig med maten på det sättet, att hon av religiösa skäl ansåg sig inte kunna äta svinkött i någon form. Hon var sjundedagsadventist. Och därför firade hon också sin sabbat på lördagar, inte på söndagar.

Av domkyrkoförsamlingens församlingsbok för åren 1924-33 (A II: a:26) framgår, att Lovisa avled 12 sept. 1928. Hon var då redan flera år intagen på Valla sjukhem, som på den tiden var inrymt i en liten träbyggnad i två våningar invid vägen genom Vallaskogen. Där brukade familjerna Baumgardt besöka henne. Och det var obligatoriskt att man skulle gå dit på julaftnarna.

Faster Kerstin har 15 mars 1981 berättat för mig att Lovisa i Stockholm varit anställd hos en bankir Cervin såsom kokerska. Om hon haft flera anställningar i Stockholm, måste den hos Cervins tydligen ha varit den sista. Enligt vad Faster Kerstin erfarit hade familjen Cervin, sedan Lovisa flyttat till Linköping, sänt henne ett gåvopaket till varje jul. Det synes därför, att det förelegat inte bara ett anställningsförhållande mellan familjen Cervin och Lovisa utan även ett vänskapsförhållande.

Vid ett studium av Svensk Uppslagsbok finner man, att nämnde bankir måste ha varit den i uppslagsboken nänmde bankiren Carl Cervin, född 1850 och avliden 1919. Denne inträdde 1873 i den av hans far Carl Gustaf Cervin grundade bankfirman C.G. Cervin, och efter faderns död 1899 blev Carl Cervin ensam innehavare av firman. Han efterträddes efter sin död 1919 av sin son Car1 Tage, född 1892. Carl Cervin var en framgångsrik finansman, och man kan ta för givet att i hans hem serverades mycket god mat, som Lovisa lagat. Han utövade också stor privat välgörenhet och hade omfattande sociala intressen. Såväl han som sonen Carl Tage har sina porträtt i uppslagsboken. - I Lovisas fotografialbum finns ett porträtt i rätt stort format av en ung man i militär högtidsdräkt, möjligen aspirantuniform. Det föreställer uppenbarligen Carl Tage Cervin. Han har ett fint utseende, och det är troligt att han varit Lovisas "gullgosse".

Vid en jämförelse mellan Lovisas och hennes 2 1/2 år äldre syster Christinas livsöden finner man, att de under två år eller från hösten 1855 till hösten 1851 samtidigt varit pigor i Stora Gåhlstad samt att de under fyra år eller från hösten 1862 till hösten 1866 samtidigt haft anställning och bott i Linköping, Lovisa hos familjen Hohenhausen och Christina på Stora Hotellet. De bodde däremot inte samtidigt i Stockholm. Christina var redan hemkommen därifrån (1862) innan Lovisa vid en rätt mycket senare tidpunkt tog anställning i Stockholm.

Bland Lovisas efterlämnade handlingar fanns ett kuvert med firmastämpeln "J.O.Baumgardt, Linköping" och med adress "Fröken Louis Nestor, Liljansplan Nedre botten öfv gården, Stockholm". Kuvertet saknar frimärke och har ej heller någon poststämpel. Troligen har försändelsen överlämnats till Lovisa av Farbror Jonas, som från jan. 1905 till april 1910 var kyrkskriven i Stockholm såsom e.o. kammarskrivare. Adressen torde visa, att Lovisa hade egen bostad och alltså ej varit inneboende hos familjen Cervin. Möjligen kan hon ha "gått i pension" på grund av försvagad hälsa redan några år innan hon flyttade till Linköping. Dit kom hon 1911, alltså vid 70 års ålder, och redan då hade hon betydande kroppsliga besvär.

Foton

Fotografierna nedan är tagna 2 jan. 1983 och visar de två byggnader, som då fanns på platsen för det livgrenadjärtorp i Naterstad i Slaka socken, där Anders Andersson Nestor såsom indelt soldat bodde med sin familj från hösten 1821 till dess han avgick med pension troligen 1846 och då flyttade med hustru och alltjämt hemmavarande barn till ett annat torp i Naterstad, kallat Bergsätter.

Morfar trodde sig senare ha upptäckt att torpet på bilderna nedan i själva verket var Bergsätter, dit Anders och Anna Lisa Nestor och deras hemmavarande barn flyttade 1846. Så visade sig dock inte vara fallet.

Enligt karta och handlingar till en år 1871 upprättad beskrivning över alla ägorna till hemmanet Naterstad låg soldattorpet i hemmanets nordöstra del och kallades Knektlyckan. Kartan visar, att på torpet fanns två byggnader, ett bostadshus och en ekonomibyggnad, inbördes belägna på samma sätt som vid fotograferingstillfället och med cirka 30 meters mellanrum och liksom vid det tillfället vända mot sydsydväst, bostadshuset med sin fasad och ekonomibyggnaden med sin ena gavel. På fotografiet av bostadshuset ser man husets ena gavel med ett fönster i bottenplanet och ett mindre fönster i vindsvåningen. Likadana fönster fanns på motsatta gaveln. Troligen kunde vindsvåningen åtminstone under sommarhalvåret användas som bostadsutrymme. Ekonomibyggnaden bör ha givit plats för häst, ko och gris samt höns och därtill utrymmen för vinterfoder, spannmål o.d. samt vagnar och jordbruksredskap. Dessa omständigheter samt husens utseende med mera gör det sannolikt, att de fotograferade byggnaderna är desamma som de som fanns när Anders Andersson Nestor hade torpet som sitt soldattorp. Falu rödfärg och taktegel fanns och användes ofta långt före den tiden.

Till torpet hörde enligt nyssnämnda karta med tillhörande handlingar en areal av drygt 1 hektar, varav cirka 900 kvm utgjorde tomt och trädgård, cirka 300 kvm stenbunden betesmark och resten eller omkring 13.850 kvm sandjordsåker.

Även torpet Bergsätter är redovisat i handlingarna och på kartan. Till det hörde bergbunden tomtplan om drygt 1.200 kvm samt åkermark om cirka 1.700 kvm. Även där fanns ett bostadshus och en ekonomibyggnad. Dessa hus var, såvitt kartan visar, mindre än husen på soldattorpet.