Sida 1. 

En berättelse om Carl Erasmi Dam, hans släkt på Bornholm och i Sverige samt hans fajansfabrikation i Småland, främst i Boda

av Nils Baumgardt
___________

Företal

Min Morfar var Adolf Dam, son till Carl Erasmi Dam. Jag kallar honom i min berättelse vanligen endast Morfar. Han hade från sin far övertagit Boda Fajansfabrik, som fadern grundat på 1870-talet. Boda låg i Ålems socken i Kalmar län nära den lilla köpingen Pataholm vid Kalmar sund. Under mina första 16 levnadsår, 1907-1923, vistades jag mycket i Boda, särskilt om somrarna och vid jul- och nyårstid. Jag kan naturligtvis inte minns så långt tillbaka i tiden som till mitt födelseår 1907. Men mitt minne går i alla fall tillbaka så långt, att jag rätt väl minns Carl Erasmi Dam, som avled i maj 1912. Den miljö i Boda, som jag upplevde under mina uppväxtår, står för mig efter mera än 60 år alltjämt i ett förklarat skimmer. Jag har därför velat skildra denna miljö liksom fajanstillverkningen i Boda och berätta om medlemmar av släkten Dam. Under arbetets gång har jag funnit, att Carl Erasmi Dam haft en så central betydelse för släkten och fajanstillverkningen i Småland, att han kommit att framstå såsom huvudpersonen i berättelsen. Detta har jag velat markera genom formuleringen av rubriken till min berättelse.

För att få fram säkra uppgifter har jag bedrivit forskningar i kyrkböcker på landsarkivet i Vadstena och på Ålems pastorsexpedition samt i domstolshandlingar, mest lagfartsprotokoll, på landsarkivet och i Oskarshamns tingsrätts arkiv, där arkivalier förvaras för bland annat Stranda häradsrätt och Oskarshamns rådhusrätt. Jag har även forskat i Kalmar stadsbibliotek och på länslantmäterikontoret samt i mitt eget bibliotek tagit del av vad som i "Ålemsboken" berättas om Carl Erasmi Dams fajanstillverkning och vad Manne Hofren skrivit i sin bok "Pataholm" av intresse för familjen Dam i Boda. även på andra sätt har jag bedrivit forskningar.

Om mig själv kan jag nämna, att jag varit domare och då senast häradshövding i Bollnäs domsaga 1950-1970 och därefter lagman i Bollnäs tingsrätt till sensommaren 1974, då jag avgick med pension.

Sida 2. 

Kap. 1. Förefintliga släktregister

För släkten Dam finns åtminstone fyra släktregister upprättade, nämligen:

1) den Så kallade Skinnboken (Skindbogen, som påbörjades 22 dec. 1722 av Christian Pedersen Dam i Aakirkeby i samband med att han den dagen gifte sig i Nexö på Bornholm med Bertha Philipsdatter Rasch. Han fortsatte med att anteckna när hans barn föddes, och andra fortsatte att föra boken efter honom. Senaste för mig kände innehavare av boken är Dr Phil. Axel Dam, Köpenhamn, född 1905.

2) en i Rönne är 1907 tryckt liten bok med titeln "Stamtavle over FAMILIEN DAM (AAKIRKEBY), samlet og udgiven af L.Dam og N.Hansen". Båda författarna var lärare i Aaker, Aakirkeby. Denna bok bygger såvitt gäller äldre tid på avskrifter av Skinnboken. Författarna reserverar sig för möjliga fel i avskrifterna. De hade ej tillgång till originalet. De har dock även använt sig av bornholmska arkivalier och därigenom kunnat komma en generation längre bakåt i tiden än som varit möjligt med hjälp av enbart Skinnboken. Deras arkivstudier ger en viss garanti för att uppgifterna från Bornholm är i huvudsak riktiga. Deras uppgifter från Sverige synes däremot mindre tillförlitliga att döma av att de döpt om släkten Baumgardt till Baumgarten.

3) ett av Elisabeth (Lisa) Werdenhoff upprättat släktregister, dagtecknat i Stockholm 21 febr. 1927. Lisa Werdenhoff var dotter till min morfars bror Carl Ancher Dam, född i Rönne 1858. Hon gifte sig med en ingenjör Allan Werdenhoff, som hade en elektrisk firma i Stockholm med butik vid Stureplan. Familjen bodde på 1920-talet vid Skeppsbron. Lisa Werdenhoff byggde i sin stamtavla på L.Dams och N.Hansens bok från 1907 men gick därvid - såsom hon skrivit i sitt företal - endast i en rak linje från den förste kände förfadern, Peder Dam, till sin "käre farfar Carl Erasmi Dam". Hon förklarar anspråkslöst, att hennes uppställning inte skulle duga i "en vanlig släktkalender" . "Min tanke är endast" - skriver hon vidare - "att hålla reda på Farfars barn, barnbarn och barnbarnsbarn, vilka jag här med Faster Annas hjälp upptecknat". Omedelbart efter släktregistret har Lisa Werdenhoff skrivit av något som förefaller att ha varit en tidningsartikel - möjligen i Bornholms Avis - med rubriken "Dams Hotel, Lidt af Hotelets Historie". Artikeln är inte daterad men måste med hänsyn till innehållet ha skrivits efter det att Carl Erasmi Dams syster Trine Dam avlidit 9 mars 1916.

Sida 3. 

4) en av Nils Bohm upprättad och den 21 mars 1959 dagtecknad ny och förbättrad upplaga av Lisa Werdenhoffs släktregister. Den nya upplagan innehåller också kompletteringar för tiden fram till 1959. Nils Bohm har också ritat ett stamträd samt skrivit av Lisa Werdenhoffs företal och hennes artikel om Dams Hotell. Han har även i ett eget företal lämnat uppgifter om de av Carl Erasmi Dam grundade och drivna fajansfabrikerna samt om familjegravarna i Rönne och Ålem. Nils Bohm, som föddes 1920, är dotterson till morfars syster Augusta, gift Bohm. Hans mor var Karin Bohm, gift Andersson. Han har alltså antagit moderns släktnamn som ogift. När han skrev släktregistret var han yrkeslärare i Ljungby.

Jag vill här passa på att rätta ett fel i Lisa Werdenhoffs och Nils Bohms släktregister. De har uppgivit, att Carl Erasmi Dams döttrar Helena, Anna, Augusta och Maria föddes i Oskarshamn. Rätt uppgift är, att de föddes i Ålems församling (i Tillinge), vilket klart framgår av Ålems kyrkböcker.

Kap. 2. Släkten Dam i Danmark

Med stöd av huvudsakligen uppgifterna i L.Dams och N.Hansens släktregister kan följande sammanställning om släkten Dam på Bornholm göras: 1) Äldst av de kända förfäderna är Peder Andersson Dam, född troligen 1659 och avliden i april 1707, 48 är gammal. Han kom senast 1699 frän Christiansö till Aakirkeby på Bornholm, där han sedan bodde till sin död. Han synes i Aakirkeby ha haft en aktad ställning. Han var gift med Cathrine Andersdatter, född troligen 1659 och avliden i Aakirkeby 1731. Makarna hade åtminstone fyra barn. Ett av dem var nr 2 nedan.

2) Christian Pedersen Dam, född på Christiansö 6/11 1695 och avliden i Aakirkeby 21/5 1750. Han var köpman och borgarkapten i Aakirkeby och blev en förhållandevis välbärgad man. Det var han som började föra Skinnboken. Den första anteckningen i boken innehåller, att han 22/12 1722 gifte sig i Nexö med Bertha Philipsdatter Rasch. Makarna fick 12 barn, det äldsta en son Peder. Se nr 3 nedan.

3) Peder (Christiansen) Dam, född i Aakirkeby 9/11 1723 och död där 9/7 1759. Även han var borgarkapten i Aakirkeby, och han hade vid sin död en god ekonomisk ställning. Han gifte sig 25/10 1751 med Agnete Sode, född 1728. Hon var från Nylars. Makarna fick 6 barn, yngst bland dem sonen Peder, som föddes först efter faderns död. Se nr 4 nedan.

Sida 4. 

4) Peder Christiansen Dam (alltså samma namn som fadern) döpt 10/9 1759. uppgift om födelsedag saknas. Han blev köpman i Rönne. Han avled där 10/9 1809. Han gifte sig 6/12 1786 med Anna Katrine Müller, född 4/8 1765 och avliden 4/11 1802. Hon var dotter till byskrivaren i Rönne Adolph Müller och dennes hustru Karen Sonne. Makarna fick 9 barn. Det näst yngsta var en son, som upptages under 5 nedan.

5) Adolph Müller Dam, född 4/7 1800 och avliden 20/8 1868. Han är den förste som antecknats såsom hotellägare och måste därför ha varit den som grundat Dams Hotell i Rönne. Av den utav Lisa Werdenhoff återgivna artikeln om hotellet framgår, att Adolph Müller Dams far efterlämnat dels en "ansenlig fyrlängad gård" i Rönne och dels ett större lantbruk, "Självägargården nr 20" i angränsande landsförsamlingen Knudsker. Sistnämnda gård var nästan utan byggnader och sköttes från gården i Rönne. Efter faderns död övertogs dessa egendomar av Adolph Müllers äldre bror Peder Christian, född 1788. Han avled emellertid redan 11/10 1819 och hans hustru hade dött ett år tidigare. Släktgårdarna övertogs då av Adolph Müller, som 1819 inte var mera än 19 år gammal. Hen fortsatte - sägs det - driften av köpmanshandel och jordbruk samt även gästgiveri, som alltså drivits förut och som tydligen utvecklades av Adolph Müller till hotell med namnet Dams Hotell. Nyssnämnda artikel om hotellet är lika mycket en berättelse om Adolph Müller Dam, som där beskrivs som en mycket driftig man men också en utpräglad sällskapsmänniska och skicklig amatörskådespelare. Han var också under åren 1843-51 "kaemner" i Rönne, alltså domare i s.k. kämnersrätt. Sådana domstolar fanns även i svenska städer till 1849. De dömde i enklare tvistemål.

Adolph Müller Dam gifte sig 10/8 1829 med Juliane Marie Thomsen, född 29/10 1806 och dotter till en mjölnare Christian Thomsen i Vordingborg och dennes hustru Rasmine Möller. Bortsett från två barn, som avled i späd ålder, fick makarna Dam tre döttrar och en son, alla födda i Rönne. Döttrarna var:
a) Ane Katrine, kallad Trine, född 29/4 1832 och avliden 9/3 1916,
b) Marie Adolfine, född 15/3 1840 och avliden 3/10 1905, samt
c) Augusta Tomasine, född troligen 1841 och avliden 6/11 1901.

Makarnas son var Carl Erasmi Dam, född 19/1 1835. Han utbildade sig i Rönne till keramiker och blev fajansmästare. Han gifte sig med Elisabeth Christine Ancher, född 25/5 1833 och dotter till godsägaren Hans Michael Ancher på Almegaard i Knudsker och dennes hustru Elisabeth Kirstine Rasch. Carl Dam och hans hustru fick två söner, Hans Adolf Christian (min Morfar) född i Knudsker 4/5 1856, och Carl Ancher, född i Rönne 3/3 1858. Senare 1858 flyttade hela familjen till Timmernabhen

Sida 5.

i Sverige, varom mera i nästa kapitel.

Christine Dam, född Ancher, hade åtminstone två bröder. Den ene vår artillerilöjtnanten Johan Ancher, som blev dansk nationalhjälte genom sina insatser under dansk-tyska kriget 1864. En minnessten med hans namn finns fortfarande vid "Dübböls skansar" strax väster om Sönderborg, där den avgörande striden stod. Den andre brodern var köpmannen Hans Ancher i Rutsker. Denne fick. åtminstone två söner, nämligen Richard Ancher, som omkring 1895 övertog Dams Hotell, samt den mycket berömde målaren Michael Ancher född 1849 och avliden 1927, mest känd för tavlor som skildrade Skagens fiskare och deras liv. Även Michael Anchers hustru Anna Ancher och makarnas dotter Helga var framstående konstnärer.

Efter Adolph Müller Dams död 1868 såldes affärsrörelsen och jordbruket. Däremot fortsattes driften av Dams Hotell utav hans hustru Juliane Marie med döttrarnas hjälp. Efter hennes död 2/3 1888 övertog Trine Dam ledningen av hotellet under det att hennes två systrar Marie och Augusta fick var sin roll i den dagliga driften. Både Juliane Marie Dam och Trine Dam gjorde om- och tillbyggnader under de tider då de svarade för driften vid hotellet. Omkring år 1895 överläts hotellet till förutnämnde Richard Ancher och hans hustru Marie, född Boldt. Båda hade gedigen utbildning i hotellbranschen. Richard Ancher blev också konsul i Rönne.

Enligt förbehåll vid överlåtelsen av hotellet bodde Trine Dam och hennes systrar kvar i den gamla familjebostaden inom hotellkomplexet så länge de levde. De besökte emellanåt brodern Carl Dams hem i Boda. Några fotografier finns bevarade från ett besök Trine gjorde i Boda omkring 1904. Själv minns jag, att hon besökte Boda vid ett tillfälle omkring 1913. När Trine Dam avled 1916 fanns ej andra arvsberättigade än Carl Dams avkomlingar. Det blev därför dessa som fick mellan sig dela upp hennes värdefulla lösöre, bland annat möbler, speglar och silverföremål. Dams Hotell blev under makarna Richard och Marie Anchers tid väsentligt utvidgat och förbättrat, särskilt genom omfattande om- och tillbyggnader under åren 1909-1910. Richard Ancher avled 1924. Året förut hade han och hans hustru sålt hotellet till Johannes Lyngby, som sedan drev hotellet till 1948, då han sålde det till Flemming Nisted från Köpenhamn. Denne drev hotellet till hösten 1952, då han i sin tur sålde det till Knud Hansen, vilken i allt fall 1972 alltjämt var ägare till hotellet. Johannes Lyngby har i "Bornholmske samlinger" skrivit en artikel om "Dams Hotels Historie". Ett särtryck av artikeln kom ut 1971 och innehåller bland annat ett fotografi av Trine Dam, vilket tillhandahållits av min mors kusin Rosa Nilsson, född Bohm.

Sida 6.

Min hustru Birgit och jag turistade på Bornholm sommaren 1952 och bodde därvid på Dams Hotell, vilket då innehades av Flemming Nisted. Han visade oss omkring i hela hotellet och jag var med honom ända ner i vinkällaren, där han visade på de kraftiga grundmurarna, som sannolikt tillkommit under Adolph Müller Dams tid. Jag fick också tillfälle att besöka ett sammanträde med Rönne Rotaryklubb, som höll sina sammanträden i den del av hotellet, som varit Adolph Müller Dams familjebostad och såsom sådan Senast innehafts av Trine Dam. Den hade sedan blivit hotellets festvåning och föreföll att i stort sett icke ha berörts av de om- och tillbyggnader, som hotellet undergått. Under klubbsammanträdet berättade några av de äldre klubbmedlemmarna, att de alltjämt mindes Trine Dam och att hon varit en högt aktad dam i Rönne. Birgit och jag besökte även Adolph Müller Dams familjegrav på Rönne kyrkogård, där en gravsten angav, att på platsen begravts Adolph Müller Dam samt hans hustru och förutnämnda tre döttrar.

________________

Adolph Müller Dam har alltså efter Trine Dams död ej haft några avkomlingar i Danmark, bortsett från avkomlingar till Carl Dams dotter Maria, som i samband med äktenskap flyttade från Sverige till Danmark men själv avled redan år 1904. Detta innebär emellertid inte, att stamfadern Peder Andersson Dam i Övrigt skulle sakna avkomlingar i Danmark. Tvärtom framgår av L.Dams och N.Hansens släktregister, att åtskilliga sådana avkomlingar måste finnas, alltså släktingar till Carl Dams släkt. Att upprätta en stamtavla, som inbegriper alla dessa släktingar, skulle vara en mycket invecklad historia.

Av en tillfällighet har jag dock kommit i förbindelse med en av dessa släktingar. Det började med, att jag omkring 1975 i en livsmedelsbutik i Linköping fann en kexförpackning med firmanamnet "Johannes Dam & Sön, Aakirkeby". Förpackningen innehöll enligt påskrift "Den bekenate bornholmske Smör-Rugkiks". Jag fick genast tanken, att kextillverkarna kunde vara släktingar till mig. Men först år 1984, sedan jag köpt samma sorts kex många gånger, började jag göra efterforskningar. Jag studerade då L.Dams och N.Hansens 1907 tryckta "Stamtavle over Familien Dam, Aakirkeby". På sid. 55 fann jag en Jörgen Johannes Dam, född 11/6 1893. Han var alltså endast 14 år gammal, när stamtavlan trycktes, och det var därför naturligt, att något yrke inte angavs. Men både hans far och hans farfar hade varit bagare i Aakirkeby. Det föreföll därför som om jag var på rätt spår. Jag skrev då i November 1984 till "Firman Johannes Dam & Sön, Aakirkeby," med förfrågan om firmans Johannes Dam var identisk med den Johannes Dam, som jag funnit i släktregistret. jag bifogade en släktutredning, grundad huvudsakligen på det registret. Redan efter några veckor fick jag svar från den son, som avsågs i firmanamnet.

Sida 7.

Han hette Jörgen Martin Dam och han bekräftade mitt antagande om Johannes Dams identitet. Jörgen Johannes Dam, enligt släktregistret född 11/6 1893, var hans far och den som börjat tillverka rågkexen. Detta hade han börjat med 1924. Sedan Jörgen inträtt i firman omkring 1952 hade firmans namn varit "Johannes Dam & Sön". Företaget var ett traditionellt danskt bageri med sidolöpande produktion av rågkex. Produkterna såldes huvudsakligen till Sverige och man förhandlade om att sälja dem även i Canada. Jörgen berättad också i Sitt brev, att fadern Johannes avlidit 1981 och att han själv nu hade som kompanjon sin son Jesper Johannes, född 1959, samt att såväl Jörgens hustru som Jespers hustru också arbetar i företaget. Brevet slutade med att Jörgen hälsade mig välkommen till Bornholm.

För att Carl Erasmi Dams avkomlingar skall kunna räkna släktskap med kextillverkarna i Aakirkeby måste man gå tillbaka till den näst äldste kände förfadern Christian Pedersen Dam, född på Christiansö 6/11 1695 och kort därefter tillsammans med föräldrarna inflyttad till Aakirkeby, där han blev köpman och borgarkapten. Det var också han som började föra Skinnboken. Från hans äldsta barn, sonen Peder Christiansen Dam, född 1725, härstammar Carl Erasmi Dam och hans avkomlingar. Johannes Dam och hans avkomlingar härstammar från Christian Pedersen Dams elfte barn, sonen Philip Rasch Dam, född 1758. Det är alltså fråga om en rätt avlägsen släktskap mellan släkten Dam i Sverige och kextillverkarna i Aakirkeby. Men det kan konstateras, att en välgjord och utförlig släkttavla, som går långt tillbaka i tiden, kan leda till att man finner även personer, med vilka man är mycket avlägset släkt. Och detta kan bli till glädje på ömse håll.

Fotot härinvid är hämtat ur en Rönne-tidning för den 22 mars 1864 och föreställer såsom texten därunder anger Christine Dams bror o. alltså min morfars morbror artillerilöjtnanten Johan Ancher. (Möjligen skrev han sitt efternamn med ck, alltså Ancker). I texten till fotot sägs, att han blivit sårad under striderna vid Dübböl den 20 mars. - Se vidare fotobilagan med en bild av minnesstenen över Johan A. vid Dübböl. Johan A. var född 1838 och levde till 1876.

Sida 8.

På detta fotografi från Rönne ser man hela familjen Adolph Müller Dam utom sonen Carl sittande utanför den del av Dams hotell, som utgjorde privatbostad för hotellägarens familj. Personerna är från vänster räknat dottern Augusta, Adolph själv, hans hustru Juliane samt döttrarna Marie och Trine. Fotot måste vara taget senast 1868, eftersom Adolph avled i aug. det året.

Detta fotografi är taget på samma plats som ovanstående, troligen år 1900. Längst fram sitter de tre systrarna Dam, från vänster räknat Augusta, Marie och Trine. Överst på trappan står min Morfar, som också hette Adolf Dam, samt hans svåger handlanden Oscar Nilsson, gift med Morfars syster Trina. I mellanledet står min Mormor Josefina och min Mor Juliana (Nana) född 1883. Främst till höger, bredvid Trine Dam, står Oscar och Trina Nilssons son Ivar, född 1892. Augusta avled i nov. 1901 och fotot måste alltså vara taget senast det året. Husfasaden är vänd mot norr. Framför den är trädgården.

Sida 9.

Denna teckning visar Dams Hotells fasad mot Krystalgade, alltså mot söder, efter en ombyggnad, ombesörjd av Adolph Müller Dams änka Juliane Marie under åren 1869 - 1870. Den stora ekonomibyggnaden till höger ger allt jämt hotellet en prägel av gammal gästgivaregård med stora utrymmen för hästar och vagnar, både egna och sådana som tillhörde hotellgäster. Bakom de på bilden synliga byggnaderna fanns en stor gårdsplan och bortom den låg den byggnadslänga, som bland annat innehöll familjebostaden. 

Denna teckning visar Dam Hotells fasad mot Krystalgade efter ombyggnader som utförts dels av Trine Dam under den tid, då hon drev hotellet, dels av Richard Ancher och hans hustru Marie huvudsakligen under åren 1909 - 1910.

Bilden härinvid visar minnesstenen över Johan Ancher vid Dybböl i Slesvig något väster om staden Sönderborg. Johan Ancher, som var född 1838, var artillerilöjtnant och i det civila lantbrukare på Bornholm. Bilden är kopierad från ett vykort, som konstnären Oscar Hullgren och hans hustru Julie vid ett besök på platsen i oktober 1920 sänt till min morfar Adolf Dam, som var systerson till Johan Ancher.

Historiskt sett har Slesvig, med vissa avbrott varit ett danskt hertigdöme, mer eller mindre fast knutet till konungariket Danmark. I Slesvig fanns på 1800-talet både tysk och dansk befolkning. Särskilt i norr övervägde danskarna starkt. 1863 beslöt den danska regeringen och riksdagen att helt införliva Slesvig med det danska konungariket. Detta, bland annat, ledde till att de tyska staterna Preussen och Österrike i januari 1864 förklarade Danmark krig. De tyska stridskrafterna var överlägsna de danska, och efter strider på många håll och vapenstillestånd från 20 juli slöts fred i Wien 30 okt. 1864. Danmark måste då avstå från hela Slesvig, vilket på östkusten motsvarade landet nästan upp till staden Kolding i norr.

Under kriget bjöd danskarna det hårdaste motståndet vid Dybbölställningen. Denna ställning, som bestod av 10 skansar, var strategiskt belägen, väl befäst och utrustad med kanoner. För att betvinga den nödgades tyskarna föra fram belägringsartilleri. - Johan Ancher var befälhavare för skansen nr II, vilken var utrustad med för den tiden moderna kanoner. Till följd av skansens effektivitet blev den i särskilt hög grad utsatt för fiendens kanoneld. På natten den 22 mars besökte danske kungen Kristian IX denna skans. Belägringen hade då pågått en tid och fortgick till 18 april, då tyskarna stormade hela försvarsställningen. Endast tre kanoner var då alltjämt brukbara i skans II. Innan tyskarna intog skansen lyckades Johan Ancher göra dessa kanoner obrukbara. Men han blev övermannad och tillfångatagen då han strax därefter försökte spränga skansens krutmagasin. Trots stor manspillan i skans II både under belägringen och vid stormningen överlevde Johan Ancher kriget och blev därefter hyllad som nationalhjälte.

 Sedan Tyskland besegrats i första världskriget, slöts fred i Versailles 1919. Därvid bestämdes bland annat, att gränsen mellan Tyskland och Danmark skulle dragas enligt befolkningens önskan. Efter folkomröstningar i februari och mars 1920 blev slutligen i juni samma år klart, var gränsen skulle gå. Danmark återfick därigenom den norra delen av Slesvig ned till den gränslinje, som alltjämt gäller när detta skrivs i oktober 1985.

Den minnessten över Johan Ancher, som man ser på bilden ovan med en krans framför den, kan knappast ha kommit till så länge marken vid Dybböl var tysk. Den måste ha blivit rest någon gång under månaderna juni - oktober 1920. Säkerligen blev kransen ditlagd i samband med eller kort efter stenens tillkomst. På kransens band står texten "Dem tapferen Leutnant Ancker" (Till den tappre löjtnant Ancker). Att texten på stenen och på kransbanden är på tyska förklaras av att man på den tiden då stenen tillkom talade tyska i trakten.

Elisabeth Christine
Dam, född Ancher
23/5 1833 - 23/8 1873

Carl Erasmi Dam
19/1 1835 - 17/5 1912